Har ju glömt!!

Har ju glömt att berätta...
Fick besked i slutet av förra veckan att jag inte har von Hippel Lindau.
Det var ju bra.

Eller som läkaren skrev:
...kunde inte hitta några molekylärgenetiska förändringar förenliga med ovannämnda sjukdom...

Kändes som en sån där onödig sjukdom som jag inte behövde.
Eller ville ha.

Tjoho!
Jag firar med att göra vår i Sverige!!
DET blir väl bra!?

Beslutet är fattat

En förmiddag någon gång nästa vecka ska jag till Neurologen i Borås och göra testet för von Hippel-Lindau.

Kommer nog aldrig kunna slappna av om jag inte testar.
Då kommer man ju alltid undra.

Har jag det inte så är det ju inga problem.
Har jag det så får man väl leva livet ändå.

Glömde fråga hur länge det dröjer innan man får svar...
Jaja, det lär de väl berätta när man är där.

von Hippel-Lindau

Så heter en ovanlig sjukdom.

Tydligen är det något jag skulle kunna ha.
Mikroskopisk risk enligt min läkare.
Ändå vill Sahlgrenska att jag ska testas.

Det är en ärftlig sjukdom.
Ett ärftligt tumörsyndrom som medför starkt ökad risk att utveckla olika godartade och elakartade tumörer.

Har jag den är det 50% risk att barnen ärvt den.

Känns lite luddigt i huvudet just nu.

Var på återbesök på Neurologen i Borås idag.
Allt såg bra ut.
Det var ju bara den lilla detaljen då.
Von Hippel-Lindau.

Ingen rolig läsning det där.

Den stora frågan just nu är:
Ska jag testa mej eller inte??
Vill jag veta?


Kirurger

Det tog mej fyra timmar på bussar och spårvagnar för att träffa kirurgen i fem minuter.
Kostnad för detta:
Bussbiljetter för 150:-
Patientavgift: 300:-

Inte hade han så mycket att säja heller.
Mer än att det såg bra ut.
Det var ju skönt.

Men fortfarande hävdar de att jag inte var nedsövd längre än beräknat pga att operationen blev uppskjuten.
Det har tydligen inte hänt.
Konstigt.
Det var ju det de sa till R när han ringde och ville prata med mej.
Det var ju därför jag vaknade kl 23 istället för kl 16.
Det var ju det personalen på uppvaket sa till mej när jag vaknade.

Men nej då.
Kirurgen har väl rätt.
Han som även hävdade att jag blev opererad den 3 november.
För så stod det i hans dator.
Själv säjer jag att operationen var den 4 november.
Det vet jag helt säkert.
Det var ju mitt huvud de sågade i.

Men vilken bra dag.
Inte nog med att det tog tid och blev dyrt.
Jag hade fel också.


Det går inte så fort...

Jag funderar fortfarande på passande nyårslöfte.

Men det är väl kanske inte så viktigt att man kommer på det före nyår, efter funkar väl lika bra.
Löfte är väl fel att kalla det med.
Vill ju inte lova något jag inte kan hålla...

Önska kanske?
En Önskelista 2011.
Full med saker jag skulle vilja förverkliga.
Lite mål och planer jag ska försöka sträva efter.

Vikten är en av sakerna.
Minus tio kilo helst.
För att komma till rätta med den så tänkte jag börja simma.
Och inte äta så mycket godis o fikabröd.

Att kursen Digital bildbehandling går som en dans.

Säja nej.
Inte jämt, men ibland.
Man kan inte alltid vara alla till lags.
Måste tänka lite på sej själv ibland också.

Ta hand om mina vänner.
Bra vänner är guld värda!

Sist men inte minst att alla mina nära och kära får vara friska.
Inget jag har reflekterat över så mycket tidigare.
Bara tagit för givet att man är frisk.
Nu har jag lärt mej.

Hmmm, det var det jag kom på.
So far.

Eller så säjer jag som Kalle...  =)


Snart är det dax

att ta sej i kragen och börja arbeta.
Sjukskriven 100% tom 16 januari.
Så måndagen den 17 januari kommer jag tillbaka!
På halvtid till att börja med iaf  =)

Inte bara arbetet jag måste ta mej i kragen med.
Det var ju det där med formen också.
Kroppsformen...
Står fortfarande kvar på stadiga 70 =(
Känner att jag kan nog inte skylla allt på kortisonet, liiite har jag nog hjälpt till med.
Lite knäck här, lite julskinka där, en choklad här o lite fika där...

Ha det gott folket.
Ses vi inte innan så Gott Nytt År!!



Röntgenreslutat

Fick brev idag från min läkare.
Bara positivt!
Inga tumörer i ryggen och inga i njurarna.
Huvudet såg också bra ut efter operationen, inget skräp kvar.

Känns skönt.
Som en julklapp =)


Röntgen och ultraljud i snöstorm

Idag gav jag mej ut i ruskvädret för att ta mej till Säs i Borås.
Magnetröntgen av huvud och rygg samt ultraljud av njurar stod på agendan.

Det gick bra.
Att köra dit alltså.
Det gick inte fort.
Men fram kom jag.
Och i tid!!

Magnetröntgen tog sån tid... låg i den där bullrande tuben i 1½ timme.
Jag somnade.

De undrade hur jag kunde sova när det small och bullrade så högt.
Jag har tre barn sa jag.
Sen frågade de inte mer.

Sen var det dax för ultraljud.
Då fick jag svar på en gång iaf.
Mina njurar såg bra ut.
Alltid något!

Fast hon verkade ha problem med att hitta dem.
Jag fick ligga på rygg, fast på sidan, upp med armen, böj på benet, ta ett djupt andetag och håll andan.

Sen blev jag blå.

Då sa hon: andas.
Puhh...


Okej, jag erkänner!

Den röda bilen som körde i mitten av vägen i ca 40.
Det var jag.

Men till mitt försvar:
Det var mörkt.
Det var halt.
Jag har inte kört bil på... ehh... länge...

Men det gick ju bra.
Jag kom hem helskinnad.
Bilen med.

Och jag körde faktiskt lite försiktigt närmare kanten när jag fick möte.
Och bländade av.
Det är ju mer än vad man kan säja om vissa av mina medtrafikanter.

Kan vara så att halvljus precis som blinkers är tillval på vissa bilar.
Snåljåpar!

lite mer info...

Prylen de plockade ur min skalle (Sahlgrenska envisas med att kalla den tumör, men det tycker jag låter alldeles för obehagligt) var godartad.
Det var ju tur!

Men de vill iaf göra lite fler kontroller så den 16 december ska jag till Säs för magnetröntgen av huvud och rygg samt ultraljud av njurar.

Jaha.

Håll en tumme är ni snälla. Tänk på att det snart är jul.

Nu kom tröttheten

Efter att ha varit oförskämt pigg i flera veckor kom nu smällen.
Hjälp vad trött jag har varit!!!
Har ju ätit kortison i flera veckor som bidragit till att jag inte kunnat sova och ändå varit jättepigg och haft massor med energi. Slutade ju med de tabletterna förra veckan och nu kom tröttheten ifatt mej.

Trodde jag fått influensa.
Så illa kändes det.

Men igår sov jag 8 timmar.
Dagtid.
Plus att jag sov som en stock natten innan och natten efter.

Idag har jag sovit hela förmiddagen.
Skulle lätt kunna sova några timmar till just nu.

Borde ha sovit ikapp snart, eller?

Så här ser det ut...

... ärret i mitt huvud.



Man kan klicka på bilden så blir den större...


Tänkte kanske bjuda på en bild

Så ni ser att jag faktiskt inte ser så värst döende ut...


Får man kasta kuddar på små tanter...?

Första tanten jag delade rum med bajsade ner sängen två gånger, hojtade och skrek, sjöng julsånger och ropade efter sin mamma.
Då bytte jag rum.
Nya rumstanten pratar i sömnen, snarkar och tände lampan kl 1.30 och skulle ringa hem...

Får man kasta kuddar på små tanter?

Fast jag har bara en kudde... men desto fler vindruvor...  (bara en tanke...)

I survived!!!

Operationen i torsdags gick bra.
Tydligen kom det in ett akutfall lagom när de hade sövt mej så jag fick slagga mer eller mindre hela dagen... men fram på natten strax före 23 så vaknade jag till liv iaf och ringde lite smått förvirrade, snurriga telefonsamtal hem... =)

För tillfället sitter jag på en avdelning på Sahlgrenska med pannband runt huvudet. Snyggt som attan!

Mår bra, lite stel i nacken och småont i huvudet, men får rätt mycket piller.

Hoppas på förflyttning till Borås på måndag.

Tack alla som tänkt och hållit tummar och tår!! <3 <3 <3

Om

Min profilbild

Anna

RSS 2.0
Web Counter
Netflix Movie Rental